Mickes skolblogg: april 2008

Något som är direkt överflödigt tycks inte denna strategi innehålla. Strategin innehåller relevant information om olika organisationers integration i processen[1], och vilka områden som är extra viktiga att ha i åtanke när man ska utveckla IT-system inom vård- och hälsosektorn[2]. Då det Svenska systemet är uppbyggt som det är, med kommuners och huvudmäns frihet att själva bestämma hur vård och hälsa ska erbjudas[3], utföras och presenteras för vårdtagarna, så är det förståeligt att det i denna strategi inte ingår några specificeringar om hur systemen ska byggas och vad de ska innehålla. Att landsting och kommuner ska få bygga sin egen organisation utifrån de behov som anses vara viktiga att tillgodose just i den regionen kan väl vara på både gott och ont. Gott därför att det självklart borde vara lättare att se behoven lokalt och på så sätt kunna anpassa organisationen efter just dessa behov. Ont för att risken är fortfarande att det kommer att skapas system som är svåra att samköra med andra system, och som inte passar in i den infrastruktur och den virtuella miljö som måste till för att vi ska få en hälso- och sjukvård som kan samarbeta och samverka över regionala gränser[4], nationella gränser och kanske så småningom även över olika världsdelar.

Däremot tycker vi att det saknas en diskussion om en internationell samverkan/syn när det gäller att ta fram även den nationella strategin. Detta tror vi är väldigt viktigt då alla i slutändan ska samverka mot denna. Visserligen står det i kompendiet om lägesrapporten 2007 lite om EU: s samverkan men detta kunde förtydligas och specificeras ytterligare[5]. Vi tycker också att det saknas en syn på hur man ska få med sig systemutvecklare, hårdvare -leverantörer mm på en gemensam linje. Vi tror att alla, även tillverkarna av dessa system vi pratar om här, måste börja samarbeta för att hitta lösningar som är gångbara över ett brett tillämpningsområde och över nationsgränser, detta för att hålla nere utvecklingskostnader, för att istället kunna satsa dessa pengar på den direkta vården. Konkurrens ska det visserligen vara, då detta i sig kan vara till hjälp att pressa ner priserna samt skapa incitament för att utveckla nya system eller vidare utveckla reda befintliga[6]. Men om detta kan ske inom vissa givna ramar som har beslutats gemensamt av alla berörda parter, helst inom hela EU, men i alla fall inom varje nation, så skulle det också kunna vara ett sätt att utveckla system på en resonabel nivå, då det med största sannolik skulle öka marknaden för producenterna av dessa system.

Vad som ganska kraftigt märks i de båda rapporterna är att det lyser igenom en vision av optimism och framtidshopp men den känns i dags läget ganska långt borta. Mycket kan lösas men kanske det behövs ha i åtanke att Rom inte byggdes på en dag! Det är en lång process som måste förankras ned i alla led i vårdsektorn där det finns människor med olika viljor och olika mycket kognitiv kunskap, liksom olika kulturer ska kunna samarbete. Men att man har en strategi är ändå ett tecken på att man från nationell nivå tar detta på allvar. En väl fungerande struktur på IT-system gynnar inte bara vårdtagaren, utan kan säkert i framtiden vara ett sätt att hålla nere kostnader och effektivisera arbetsuppgifter som idag tar mycket lång tid att genomföra och som kanske görs på olika sätt inom olika organisationer och kanske inom olika avdelningar inom dessa organisationer.

- Beskriv ett tänkbart framtidsscenario över IT-användning inom vård- och sjukvård i EU om 10 år!

Vi tänker försöka beskriva ett framtidsscenario utifrån hur vi själva kan tänka och önska oss hur vi vill bli behandlade i rollen som patienter.

Vi tänker oss en person som ska resa utomlands från Sverige till ett annat EU-land, låt oss säga Polen, När vi ska ut och resa vill vi givetvis ta reda på om det behövs några speciella vaccinationer eller annat som är av vikt för att säkerställa en säker vistelse i annat land. Här vill vi dock poängtera att så vitt vi vet så har väl inte Polen några speciella sjukdomar som vi inte har i Sverige, men om tio år skulle ju så kunna vara fallet. Personen går till den gemensamma hälsoportalen, (se t ex http://www.sundhed.dk/wps/portal/_s.155/1836 för hur en sådan portal skulle kunna se ut), väljer resa, välj land, klickar OK och får upp viktigt information om vad man ska tänka på för just det landet. Då det i detta fall stod att det krävdes en vaccination mot något, så sätter personen in sitt personliga smartcard i läsaren, ungefär som beskrivs i boken E - Health[7], som är kopplad till datorn och loggar in med sina uppgifter som är säkerställda med olika slags säkerhetssystem och krypteringar. När personen är inloggad så tas han/hon direkt till sin sida med personlig information där han/hon kan välja att söka i sitt register över vika vaccinationer han/hon tagit och huruvida dessa fortfarande är verksamma. Han/hon kan även få tillgång till all annan information som gäller hans/hennes personliga hälsa, allt hämtat från den elektroniska patientjournalen, (se till exempel kapitlet om nationell infrastruktur för e-hälsa)[8], vilken innehåller inte bara traditionell information från sjukhus, vårdcentraler mm utan även behandlingar som utförts av så kallad alternativ sjukvård.

Personen ser här att han/hon saknar just den vaccination som behövs för denna resa. Han går därför in på sidan där han kan jämföra olika priser och vilka tider för vaccination som finns tillgängliga. Han kan välja att se tider för ett specifikt närområde eller för ett större område, alla inställningar är möjliga. När han hittat ett alternativ han är nöjd med så klickar han bara på knappen boka tid, så överförs hans bokning till rätt vårdgivare (till exempel kapitlet i E - Health Area Wide Electronic Booking)[9]. Om han vill kan han nu välja att betala vaccinationen direkt genom elektronisk betalning (Internetbank, Visakort mm), eller välja att betala vid själva vaccinationen. När allt är klart skriver han ut ett kvitto på det hela, som även funkar som en minneslapp. Han kan även välja att få en påminnelse skickad till en e-post - adress eller/och som ett SMS till telefonen vid en vald tidpunkt. När så vaccinationen är utförd så markerar den som utförde vaccinationen att så är fallet och alla elektroniska dokument som behöver uppdateras om denna information sker automatiskt.

När personen så är i Polen har denne oturen att råka ut för en olycka. Han tas in på ett akutsjukhus, och för att sjukvårdspersonalen ska kunna behandla patienten säkert och på ett korrekt sätt så använder man patientens smartcard eller det unika sjukvårdsnumret som alla medborgare i EU har vid denna tidpunkt, för att få tillgång till information som anses vara viktigt. All information har man dock inte tillgång till, utan bara sådant som patienten i ett tidigare läge har godkänt ska få visas. Detta är ett val varje medborgare har rätt att göra, för inte kränka någons personliga integritet. Den information man kan se, som hämtas från olika databaser, sammanställs automatiskt utifrån de behov som varje specialitet inom sjukvården har. Man får då i detta fall se att personen i fråga är allergisk mot det vanligaste narkosmedlet, vilket medför att man automatiskt får en uppmaning att använda ett annat medel vid nedsövning av patienten.

När patienten så ska opereras så inser man att man behöver ha experthjälp, vilket man kan få via videoutrustning. Man kopplar upp sig mot ett universitetssjukhus i Sverige[10], där en specialistläkare kan följa ingreppet live, och vid komplicerade fall även via fjärrstyrda robotar utföra vissa delar av ingreppet från distans[11]. Man har vid denna tidpunkt alltså löst problemen med att alltid ha säkra överföringar av elektroniska/digitala signaler via fiberkablarna, vilket är en förutsättning för att ett sådant ingrepp ska fungera. Efter att patienten opererats så övervakas denne på intensiven, där man använder ett beslutsstödssystem för att hjälpa till att fatta vissa beslut utifrån en databas med information om vilka framsteg patienten borde göra, och om komplikationer uppstår ger förslag på olika behandlingar och tillvägagångssätt[12]. Man gagnar sig också av ett så kallat bedside - system, där vårdpersonalen tillåts befinna sig i direkt anslutning till patienten när all information ska in i systemet. Detta medför en enklare och mer säker hantering, då man i detta fall har en patient, eller anhöriga, som direkt kan besvara vissa frågor, kan få ut relevant information ögonblickligen och sammanställa den i ett översiktligt format för enkel hantering.

Då patientens anhöriga inte har någon möjlighet att ta sig ner till Polen så kopplar man upp en bildtelefon mellan honom och dennes anhöriga, så att de kan kommunicera med varandra både med tal och bild. Allting som utförs på sjukhuset dokumenteras naturligtvis i datasystemet, och alla dokument som behöver uppdateras görs automatiskt. När patienten är så pass bra att denne kan flyttas, så beslutar man att denne ska få vård i hemmet istället. Med hjälp av diverse utrustning som hjälper läkare, och andra vårdarbetar att få adekvat information i realtid så är detta möjligt[13]. Ja detta var vårt framtidsscenario. Om detta är möjligt att genomföra på så kort tid som tio år är väl dock svårt att tro. Men en utveckling som i alla fall liknar detta är redan på gång. Sen hänger det på politikerna om man kan undanröja juridiska hinder för att få processen att fortgå. Den som lever får se.

b) Fundera över och beskriv möjligheter och begränsningar för den fortsatta utvecklingen inom området e-hälsa i Europa.

En förutsättning för att det ska fungera över nationella gränser är att man kommer överens om infrastrukturer, gemensamma nomenklaturer, gemensamma standarder och olika säkerhetslösningar som alla inom EU kan ställa sig bakom. I detta ligger också av naturliga skäl en harmonisering av lagar som påverkar datasäkerhet, integritet och överföringar av personuppgifter mm. Om inte dessa frågor kan lösas så kommer det bli mycket svårt att fortsätta samarbetet. Svårigheter som kan ställa tillbesvär, speciellt när EU växer, är kulturella skillnader som kan påverka olika länders vilja att lämna över information och annat till andra länder. Det kan också vara en fråga om ekonomi. Om inta alla länder anser sig ha råd att införa de system och förändringar som krävs så kommer också visionen om ett gemensamt E - hälsonät inom Europa att fallera.

Ett mycket stort och krävande arbete är också att få alla de som jobbar på gräsrotsnivå att acceptera och förstå varför det kan vara intressant att skapa en internationell gemenskap inom hälsosektorn. Men för att detta ska bli möjligt så kanske det krävs ett än större samarbete mellan olika institutioner både inom landet och mellan sjukhus och annat internationellt. Detta för att för industrin få en större marknad för sina produkter. Kan ju vara så att man vill ha en lösning på ett problem på ett sjukhus i Sverige, och beställer en applikation som kostar många tusentals Euro att utveckla. Samtidigt beställer tre andra sjukhus i tre andra länder liknande system till liknande kostnader av kanske tre andra tillverkare. Hade man i detta läge i stället samarbetat och beställt ett gemensamt system så hade produktionskostanden blivit lägre utslaget på dessa fyra sjukhus, samtidigt som man skapat en förutsättning för att även andra sjukhus ska införskaffa samma system.

En fråga som undertecknade har diskuterat väldigt mycket och inte funnit svar på i litteraturen, är huruvida den anpassning mellan länder som ska ske när det gäller till exempel överföring av patientinformation till andra länder ska se ut. Hur ska en spansk läkare kunna läsa en svenskt skriven patientjournal? Ska det finnas flera versioner av denna journal? Eller ska den skrivas på engelska eller något annat språk som man kommit överens om som standard? Eller ska det skapas något särskilt gemensamt språk enbart för hälsoområdet? Att man jobbar på att ta fram en gemensam nomenklatur vet vi[14], för att kunna behandla akutsituationer, men problemet kvarstår anser vi när det gäller mindre akuta situationer.

Ytterligare ett orosmoment som har dykt upp på senare tid är den planerade utförsäljningen av till exempel Apoteket och andra inrättningar som idag är statliga eller kommunala. Om det blir en utveckling mot små privata kliniker och annat, hur kommer detta att påverka utvecklingen av dessa gemensamma system som för patienten/vårdtagaren skulle vara mycket bra att få till, men för dessa vård - leverantörer kanske skulle kunna ses som en kostbar investering som det helt enkelt saknas pengar till. Vår oro är att en sådan utveckling verkligen skulle försvåra utvecklingen.

c) Välj ut två olika hälsosajter och jämför aspekter som

1.design (för-, nackdelar), användbarhet (lätt att söka o finna info t ex.)

2.relevans (är det tydligt angivet vem som ansvarar för informationen, bieffekter av ev. behandling/medicinering, framgår det tydligt vad som är reklam, vad som är seriös information?)

3.föreslå förbättringar av sajten!

De sajter vi har jämfört är Vårdguiden[15] och Danska Sundhed[16]

Designaspekter: För att underlätta för synskadade att ta del av informationen som presenteras på sajterna så borde det finnas talsyntesmöjligheter för dessa. På Sundhed finns visserligen en sådan funktion, där man får ladda ner en applikation som man kan använda för detta ändamål. Dock måste användaren markera den text som han/hon vill ha uppläst, vilket vi kan se som något ironiskt. Hur ska man kunna markera texten, om man inte ser texten? Möjligheten till denna hjälp saknas helt på Vårdguiden.

Vid en jämförelse mellan de båda sajterna så anser vi att vård - guiden har ett tydligare och mer överskådligt gränssnitt än Sundhed. Vi är helt på det klara med att detta i och för sig kan bero på språkliga preferenser, då vi av naturliga skäl har lättare att förstå svenska. En naturlig utveckling vore kanske att erbjuda denna information även på engelska för de som så önskar. Men överlag så anser vi att det är lättare att söka ut det man är intresserad av på vård - guiden.

Relevans: På båda sajterna så framgår det tydligt vilken som ansvarar för det som publiceras på sidan. Inga tvivel råder om att det som finns på sidan är underbyggt av relevanta fakta och medicinsk praxis. Ingen reklam existerar på någon av sajterna, vilket vi tycker är jättebra. Då behöver ingen misstolkning av information ske från användarna. Det som presenteras när det gäller mediciner, behandlingar och annat beskrivs på ett, med vår ringa kunskap sett, bra sätt. Biverkningar av mediciner presenteras och för t ex vård - guiden så finns det länkar till Fass. Dock har vi inte hittat någon information om dessa båda sajter är godkända enligt HON-koden[17].

Förbättringar: Nu gäller ju bara vård - guiden för Stockholms läns landsting, något som vi kan se som en nackdel. Nu har vi inte kontrollerat andra landstings sajter, om det finns sådana och hur de ser ut, men ur ett användarperspektiv skulle det vara önskvärt att ha en nationell portal med vård - guidens som utgångspunkt. På så sätt kan invånare och vårdpersonal känna igen sig oberoende av var i landet man befinner sig.

Ett förslag på hur dessa sajter skulle kan fungera, förutom de funktioner som redan finns på dessa sajter anser vi att vi ger i uppgift a ovan, där vi beskriver ett framtida scenario. Det som vi anser som A och O, och det som också tas upp i den litteratur vi läst, är skapandet av en elektronisk patientjournal som följer personen från födsel till döden. På den danska sajten finns ju en sådan, men då det krävs lösen och annat för att komma in i detta så kan vi inte ha någon uppfattning om denna, tyvärr. Men om man skapar denna journal, så kam man bygga upp all annan info runt denna. Men vi får inte heller glömma de som inte har tillgång till Internet eller datorutrustning. 24-timmarsmyndigheten talas det ju mycket om när det gäller statlig verksamhet så som arbetsförmedling, skatteverk mm. Där ska man kunna få tillgång till tjänsterna via offentliga front - office, något som sjuk- och hälsovården kanske ska ta efter. Men man måst även behålla det mer traditionella sättet att kontakta sjukvården. Annars riskerar vi att få en ökad klyfta mellan personer med tillgång till tekniken och de som står utanför. Digitale divide är ett begrepp som man i diskussionen om hälso - sajter och utvecklingen av digitala patientjournaler med mera måste ta med i beräkningarna.

d) Diskutera möjligheter och begränsningar med tillämpning av e-hälsa för hemsjukvård ur ett patientperspektiv med utgångspunkt i föreläsningarna om e-hälsa.

Förutom de möjligheter som internetsidor ger att söka information om behandlingar, mediciner, biverkningar, köer mm, vilket kan räknas som en del inom hemsjukvårdens område, så ger den nya tekniken helt nya möjligheter till att vårda och även behandla patienter i hemmet.

För att ta det ur ett patientperspektiv så kan det säkerligen kännas bättre att få chansen att befinna sig i sitt egna hem även under sjukdomstiden. Att slippa ligga på stora sjukhussalar med allt som det innebär, kan bara vara positivt för tillfrisknandet och läkeprocessen. Men för att det ska vara möjligt så krävs det både att patienten inte lider av något som snabbt kan förändras och bli akut och som i så fall kräver en snabb vårdinsats av läkare eller annan personal och att den teknik som används är tillförlitlig, både tekniskt och säkerhetsmässigt. För en tid sedan så fanns det, (och kanske finns än i dag, vet ej), så kallade distriktssköterskor, som dels hade en egen mottagning ute i mindre samhällen, men även gjorde hembesök till äldre mm. Om hemsjukvården ska fungera fullt ut så behöver detta system åter tas i bruk, men på ett annat sätt, till exempel med så kallade ambulerande hemvårdsgrupper[18], bestående av läkare, sjuksköterskor med mera. Specialistvården skulle kunna gå att sköta via videokonferensutrustning som placeras i patientens hem, vilket än mer skulle underlätta patientens situation. Inga slitande resor skulle behövas. Vissa typer av prover skulle man också kunna ta direkt i anslutning till hemmet, och utvecklingen när det gäller portabla röntgenapparater och annan teknisk utrustning går mot att bli allt mer portabel och liten, så att man kan ta med dem enkelt i specialanpassade bilar till exempel[19].

Övervakning av vissa värden kan man också göra på distans med hjälp av digitala medier. Men detta kräver att tekniken verkligen är utvecklad på ett säkert sätt[20]. Vad händer om linan ligger nere vid en kritisk förändring i en patients blodvärde till exempel, eller hjärtrytm? Då måste det finnas inbyggda funktioner som larmar om detta, så att någon snabbt kan ta sig till platsen och kontrollera det hela. Men vad händer om det till exempel skulle bli störningar i en hel stad? Och det är många patienter som drabbas? Hur ska man lösa detta? Ska man ha en överkapacitet, eller ska man i en sådan situation lotta om vem som först ska besökas? Ett problem som kanske inte är helt troligt att det inträffar, men omöjligt är det inte. I detta fall så blir ju patientsäkerheten en vital fråga.

Något som måste förändras om hemsjukvården ska fungera fullt ut är det faktum att det behöver skapas en elektronisk patientjournal, där allt förs in och i samma stund som det förs in kan vem som helst, som har behörighet, gå in och kontrollera det som står, och eventuellt fatta beslut om ändrad medicinering och annat[21]. Som vi ser det skulle ett elektroniskt/digitalt system kunna leda till att man på ett snabbare och säkrare sätt skulle kunna specialanpassa ordinationer till varje patient. Inte bara patienter som har genomgått allvarliga saker skulle kunna vara hjälpta av digital teknik och e-hälsa. Exempel ges i boken E-Health om hjärtsjuka patienter som skickar in sina värden för analys via mobiltelefoner och annan teknisk apperatur[22].

Många andra områden skulle också kunna vara tänkbara att utveckla i en riktning mot hemanvändning och själv - vård. Vi kan mycket väl tänka oss en utveckling där man av tillverkare av medicinsk utrustning kan köpa någon form av apparat som har integrerat olika sorters mätinstrument, så som blodtryck, blodsockervärden mm, och som man genom sin vanliga dator och Internet kan skicka iväg värdena, få dessa jämförda mot en databas och få svar tillbaka om man ligger i någon riskzon och behöver kontakta läkare eller sjuksköterska. Möjligheterna är säkert oändliga och det är väl bara tillverkarnas syn på marknad som sätter begränsningarna för vad som i framtiden kommer att vara möjligt.

Ett problem dock som vi kan se med denna hemsjukvård, är att det kommer att ställas allt högre krav på anhörigas delaktighet i omvårdnaden av patienterna. Det är ju inte bara själva sjukvården som man får på ett sjukhus. Till exempel ska toalettbesök skötas, mat ska serveras och man ska tvättas och mycket annat. Detta är i dagsläget omöjligt at sköta på distans. Visserligen kan man tänka sig att hemtjänsten inkluderas i dessa tjänster och får ta denna bit. Inte alls omöjligt, men frågan är vad detta kommer att kosta? Har vi råd med denna service och kommer det verkligen att bli billigare än att lägga in patienterna på sjukhus? Troligtvis inte, om man ser det bara rent ekonomiskt. Men ur ett patientperspektiv så kan det säkert löna sig. Man behöver kanske även ta med känslomässiga bitar i beräkningen, något som inte alltid går att sätta en prislapp på, även om de flesta ekonomer helst ser att man gör det.

En risk till som vi kan se med detta system, samt system där man kanske har någon form av telemedicinsk mottagning, är att patienter kommer att hålla inne med viktig information för att slippa åka till sjukhus eller läkare. Att på distans få en fullständig bild av en persons hälsostatus tror vi är mycket svårt. Vi lutar oss i detta fall mot den erfarenhet vi har av telebildsändningar i utbildningssyfte. Visserligen kan man enkelt föra en dialog, men man kan inte överföra, på samma sätt i alla fall, det kroppsspråk och den kroppshållning som man kan detektera vid ett fysiskt möte. Och just denna chans för den vård givande att göra en okulär bedömning av en patients generella hälsostatus, tror vi är mycket viktigt för att kunna erbjuda en adekvat vård eller ge en riktig diagnos.

e) Välj två olika tillämpningar inom samma delområde (t ex nätverk, beslutsstödssystem, telemedicin etc.) av e-hälsa (t ex ur föreläsningarna om e-hälsa), beskriv dessa översiktligt och jämför och diskutera möjligheter – begränsningar med tillämpningarna samt idéer om vidareutveckling.

Beslutsstödssystem eller expertsystem är något som man i den nationella IT-strategin för vård och omsorg poängterar kan höja kvalitén på vården genom att höja personalens kompetens och på så sätt till exempel minska risken för felaktig eller olämplig behandling. Utvecklingen har börjat i Sverige men för att den bästa expertisen ska kunna samlas så krävs nationellt samarbete[23]. Ett beslutsstödssystem är ett system som hjälper vårdpersonal att fatta beslut i vissa givna situationer. Det kan handla om att kontrollera ordinerade mediciner mot redan förskrivna. Det kan också vara en hjälp vid till exempel komplicerade operationer.

För att ta två exempel så kan vi tänka oss ett system som ska hjälpa sjuksköterskor att kontrollera en patients tillfrisknande efter en komplicerad operation. I BSS:en kan man då tänka sig att det ligger information om hur ett normalt skeende brukar vara. Sjuksköterskan kan då se till exempel vid vilken tidpunkt som det normalt sett ska inträffa något med patienten. Det kan också ge förslag på varför händelser inträffar och hur man ska lösa dessa. På så sätt får sköterskan, men även annan medicinsk personal, en insikt i huruvida utvecklingen med patienten följer ett normalt skeende, eller om det finns något som kanske inte borde inträffa. Man kan också, om systemet är bra utformat, få en indikation på vad nästa reaktion borde vara, om skeendet inte följer normen. På så sätt kan man tidigt få en indikation på att vad som är fel, och försöka rätta omgående.

Ett annat sätt att använda en BSS eller ett expert system är det som beskrivs i boken E-health, under kapitlet Surgetica at Grenoble[24]. För att användas vid vissa typer av operationer eller kirurgiska ingrepp har en apparat tagits fram för att kunna assistera och ge information vid operationerna[25]. Bland annat kan man i förväg planera operationen, se vilka olika tillvägagångssätt det finns, ta fram det sätt som passar just detta ingrepp och denna patient bäst. Man kan få se vilka olika risker det finns med olika tillvägagångssätt mm. Efter att man så har bestämt sig för vilken väg man vill gå, så följer maskinen hela ingreppet, och larmar om man till exempel skulle missa ett steg i operationen. Den kan också ge förslag på alternativa metoder om det skulle visa sig under operationen att den planerade planen inte går att genomföra som det var tänkt. Det finns ett antal olika användningsområden redan idag, och flera är på gång att utvecklas[26].

Trots att de ovan enkelt beskrivna systemen används för olika ändamål och för olika vårdkategorier, så är de i grund och botten egentligen samma sak. Nämligen en hjälp för vårdpersonal och medicinsk expertis att på ett mer kontrollerat och systematiskt sätt utföra de uppgifter de är satta att göra. Detta kan medföra att kvalitén och säkerheten ökar, då man får mallar att följa vid olika sjukdomsförlopp eller rehabiliteringssekvenser. Det skulle också underlätta personalens förmåga att ställa rätt diagnos och att sätta in korrekta åtgärder. Vi kan dock se en fara med dessa system. Så länge systemen anses vara nya och inte alltför säkra så kan de säkert fungera som resurs att ta till för att komma ihåg olika saker, att få förslag på undersökningar man kan göra med mera. Men ju mer säkra systemen blir, desto större risk att man till slut alltid förlitar sig på dessa datorer. Precis som inom bilindustrin och speciellt verkstäderna, där man använder datorer för att kontrollera vilka fel som finns på bilen vid servicen, så är risken stor att man även inom vården till slut säger “jo men det sa datasystemet inget om så det kan det inte vara”. Det vill säga, att man till slut så blint litar på dessa beslutsstödssystem och expertsystem, att man glömmer eller inte vågar använda sunt bondförnuft och vanklig hederlig intuition.

Men visst, systemen har kommit för att stanna och då är det lika bra att försöka använda dem på bästa möjliga sätt. För att detta ska vara möjligt, så kommer vi åter tillbaka till den elektroniska patientjournalen. Kan man koppla samman alla system, med denna journal som navet i det hela, så skulle man ha ett system som täckte in väldigt mycket av den vård, omsorg och medicinska kunskap som behövs för att kunna ge patienterna den service de idag kräver.

Källförteckning

Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) E-health, Current Situation and Examples of Implented and Beneficial E-health Applications. Amsterdam: IOS Press.(Studies in health technology and informatics: Version.100)

Regeringskansliet et al.(2006) Nationell IT-strategi för vård och omsorg. [Elektronisk]

Tillgänglig: http://www.regeringen.se/vard-it 2008-04-07

Regeringskansliet et al.(2007) Nationell IT-strategi för vård och omsorg. Var står vi idag? Lägesrapport 2007. [Elektronisk]

Tillgänglig: http://www.regeringen.se/vard-it 2008-04-07

[1] Regeringskansliet nationell IT-strategi (2006) sida 27-30

[2] Regeringskansliet nationell IT-strategi (2006) sida 15-23

[3] Regeringskansliet nationell IT-strategi (2006) sida 25-26

[4] Regeringskansliet nationell IT-strategi (2006) sida 15-23

[5] Regeringskansliet nationell IT-strategi Var står vi idag? (2007) sida 21-22

[6] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sida 219-245

[7] akovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 174-189

[8] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 30-34

[9] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 169-173

[10] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 111-116

[11] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 117-129

[12] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 149-156

[13] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 190-216

[14] Regeringskansliet nationell IT-strategi Var står vi idag? (2007) sid 22

[15] http://www.vardguiden.se/

[16] http://www.sundhed.dk/wps/portal/_s.155/1836

[17] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sida 161-162

[18] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 208-209

[19] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 195

[20] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 210-213

[21] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 195-196

[22] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 201-203

[23] Regeringskansliet nationell IT-strategi (2006) sid 12

[24] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 117-129

[25] Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 120-121

[26]Iakovidis, Ilias, Wilson, Petra & Healy, Jean Claude.(2006) sid 121, 123-124

//Micke Lidköping vid Vänern