Nedanstående berättelse är helt fiktivt och likheter med verkliga händelser och personer är i så fall en slump.
Herr Larsson kliver in på direktör Hansons kontor. Han ska ha ett möte med chefen om företagets framtida inriktning.
- Varsågod och sitt Micke
– Tack direktör Hanson. Säger Micke och bugar sig djupt (sociala regler och gruppregler som är normativa på detta företag säger hur man ska tilltala och bete sig inför chefen)
Micke tittar sig omkring i det enorma kontoret. Direktör Hanson sitter bakom ett enorm skrivbord och på ena väggen finns en storbilds-tv som visar vyer från de övervakningskameror som finns uppsatta lite varstans på företaget. Micke känner sig liten och lite vilsen, men gör ändå som han blir tillsagd å sätter sig i besöksstolen mitt emot direktören. (Den fysiska omgivningen kan påverka oss i mer eller minde utsträckning)
– Jaha, så du hade några förslag på hur vi skulle kunna göra vår organisation mer slimmad, var det så? (Här ställer Direktören både en fråga samt öppnar samtalet)
Säger direktör Hanson, samtidigt som hon kikar på dagens post.
– Jo jag har tänkt lite grand sen vårt senaste möte och…
Direktör Hanson avbryter och säger: (det verkar inte alls som att Direktören lyssnar, kan hon vara en självcentrerad lyssnare som bara bryr sig om sina egna åsikter?)
– Gillar du idrott? Bandy å ishockey och sånt där?
– Öh, jo då det gör jag väl, men som jag sa jag har…
Direktör Hanson avbryter igen
– Jag förstår inte människor som har tid och ork att lägga ner energi på sådan skit som idrott. Det måste väl finnas viktigare saker att göra än att springa runt och jaga en boll eller stå och lyfta skrot i en träningshall, eller hur? (Här öppnar Direktören för en diskussion, men då Micke känner instinktivt att Direktören egentligen inte avser att diskutera utan bara vill ha en bekräftelse så är det detta han ger henne, för att slippa stöta sig med henne)
Micke börjar känna sig lite illa till mods, och skruvar lite på sig i stolen.
– Jo det kan kanske vara så. Men alla har vi ju olika saker vi vill lägga vår energi på, eller hur?
– Kan så vara, men jag anser i alla fall att idrottande är förkastligt. Nä tacka vet jag dem som lägger sin tid på att uppfinna nya saker eller hjälpa dem som har det svårt här i livet. De gör ju nått nyttigt med livet i alla fall.
– Jo det har väl direktören rätt i. (Micke väljer att inte säga emot då de sociala normerna på företaget säger att Direktören alltid vet bäst)
– Hur var det nu med de där förslagen du hade? Jag har lite bråttom förstår du så det vore bra om vi kunde snabba på lite. (Detta skulle man kunna se som en början till en stängning av samtalet)
– Ja, men har direktören bråttom så kan vi ta det en annan gång. Det är inte alls nödvändigt att vi gör detta just nu. (Micke använder sin perception för att avgöra vad Direktören verkligen menar och fattar beslutet att hon egentligen inte vill fortsätta mötet, men skickar ändå tillbaks det avgörande beslutet till Direktören)
Micke reser sig upp sakta ur stolen.
– Ja men vilket bra förslag. Hördu, du kan väl säga till när du kommit fram till nåt vettigt va? Så kan vi ta ett snack sen. Det här gick ju riktigt bra ju. Fortsätt så, så ska du se att det kommer att löna sig.
Direktör Hanson tar Micke i hand å lägger av ett brett leende:
– Engagerade anställda är vad detta företag verkligen behöver. (Direktören försöker att framställa mötet som konstruktivt och givande, trots att hon vet att det inte gett någonting för Micke egentligen.)
Micke kliver ut ur kontoret och dörren stängs bakom honom.
När Micke är på väg tillbaka till sitt kontor så spionerar Direktör Hanson på hans förehavande via internkameran. När Micke går förbi en soptunna så kastar han alla papper han haft med sig, innan han fortsätter in på avdelningen.
Det där gick ju riktigt bra ju tänker Direktören. Inte fan ska vi ha något gym på det här företaget.
Tanken med detta samtal är att försöka påvisa att om man har vissa färdigheter i interpersonell kommunikation plus en maktställning, kan få sin vilja igenom på ett sätt som kanske inte framstår som att man kör över någon. Jag vet inte om jag lyckades i min intention, det låter jag andra avgöra.
//Micke Lidköping vid Vänern
Inlägg
|