Mickes skolblogg: Övningsuppgift 1 GVB300

Topologiska egenskaper; innehåll, anslutning, angränsning. De anger hur olika geografiska objekt förhåller sig till varandra exempelvis två tomter som angränsar till varandra.

Icke rumsliga egenskaper[2]:

Icke rumsliga egenskaper är attribut som kan kopplas till ett geografiskt objekt men som inte är rumsliga. Attributen kan vara geografiskt beskrivande men lagras inte som det utan i en databas med attribut med olika värden som kan knytas till det specifika geografiska objektet. Detta kan t.ex. vara; trafikflöden, vägars beläggningar, hastighetsbegränsningar, folkmängder, ålder osv.

GIS kopplar geografiska element till tabelldata och attribut.

Figur 1 Nilsson, Silja (2007) bild från Andersson, Björn (2005) sida 13[3]

2. Vad innebär topologiska samband?

Topologiska samband handlar om hur olika geometriska beskrivna objekt förhåller sig till varandra, något som man inte kan förklara med gängse geometriska egenskaper. Det kan vara samband som ”binder ihop”, ”gränsar till” eller ”ligger inom” ett objekt[4]. Eklund beskriver i sin bok; att topologi även kallas för ”Gummiduksgeometri[5]”. Han menar att även om man tänjer på en kartas storlek så ändras inte de topologiska förhållandena på kartan. Två ytor som ligger bredvid varandra kommer alltid att ha samma inbördes förhållande oavsett hur mycket man tänjer ut ”kartan”.

”Gränsar till” handlar om att tala om hur olika ytor/linjer gränsar till varandra för att på så sätt kunna få en överblick över hur angränsande ytor påverkar varandra.

”Binder ihop” talar om huruvida objekt, som till exempel ett linjeobjekt sitter ihop eller inte.

”Ligger inom” visar på om ett objekt ligger innanför eller utanför ett annat objekt/område[6].

De vanligaste topologiska sambanden är linjetopologi och yttopologi.

3. Redogör för skillnaden mellan linjetopologi och yttopologi?

Topologi handlar som sagt om att beskriva, (i GIS-sammanhang) hur geografiska objekt ligger i förhållande till varandra, och är det som skiljer avancerad GIS-tillämpning från mer ”vardaglig” så som kartframställning till exempel[7]. För att detta ska vara möjligt så behöver man beskriva objekten i linjer, punkter eller ytor, alltså med hjälp av en vektorstruktur (se fråga 5 nedan).

Linjetopologier består av länkar och noder som återges i en databas. En länk är den sträcka som går mellan två noder. Noderna anges i en tabell med dess position (beroende på vilket referenssystem som används blir denna positionering ett värde på X-axeln och ett på Y-axeln, och om man även behöver veta höjd/djup ett värde på Z-axeln[8]. Ofta hör man talas om longitud, latitud och altitud i dessa sammanhang[9]).

En yttopologi kallas även för polygon. Dessa bildar tillsammans en sammanbunden yta som sammanbinds av flera länkar, och dessa länkar är framtagna med hjälp av noder, se ovan.. I en yttopologi där polygoner angränsar till varandra behöver angränsningslänken bara lagras en gång i databasen och är topologiskt knuten till de övriga angränsande ytorna[10].

4. Ge exempel på minst fem GIS som du själv kommit i kontakt med?

Hitta.se

Google. Earth

Eniro/Gulasidorna.se

Hemnet.se

Lokaldelen.se

Trollhättan.se/byggaochbo/kartor/cykelväg

Min privata GPS

5. Beskriv ”rutnätsstruktur” och ”vektorstruktur”.

Rutnätsstruktur

Kallas även rasterstruktur. Den beskriver landskapets egenskaper i en rutnätsstruktur[11].

Ett rutnät med celler läggs över en karta för att skapa matriser i en databas. Dessa matriser skapas för att återge landskapets egenskaper, dessa matriser kan förfinas genom att de skapas i olika skikt. Kartan visas i olika skikt; vägar i ett skikt, skogen i nästa, bebyggelse etc.

Beroende på vad syftet med databasen/kartan är så återges cellerna i olika storlekar. Från 10X10 m till 1000X1000 m. Denna struktur var vanligare förr. Inom vissa användningsområden är den fortfarande väldigt användbar, speciellt då folkmängden, markhöjd och klimat skall synliggöras. Denna struktur återger inte helt precist men brukar användas för att beskriva egenskaper hos landskapet som inte kan knytas till specifika objekt eller som kan variera utan tydliga gränser, passar bra för presentation av statistik. En fördel är att den inte kräver så stor lagringskapacitet. Strukturen brukar inte användas för kartframställning[12].

Vad som är viktigt att tänka på när man arbetar med en rasterstruktur är att man måste ange ett värde för varje cell i den matris man arbetar med. Även om denna ligger utanför det område som man vill representera i modellen måste den alltså ändå ha ett värde för att dataprogrammet ska kunna räkna fram rätt och visa rätt förhållanden. Det är också viktigt att man lagrar information om rastrets geokodning, det vill säga minst en punkts position i referenssystemet, för att man ska kunna placera in rastret i rätt position. Normalt anger man positionen för X och Y koordinaten i den vänstra övre cellen för positionen, samt cellstorleken i x och y led. Detta värde behövs för att man ska veta hur stor yta varje cell, eller värde, täcker i matrisen[13].

Vektorstruktur

I denna struktur återges kartans geografiska objekt, ex hus, lyktstolpar, vägar, skolor med geometrisk data som beskriver dess position och form. Dessa objekt kan förses med attributdata/tematiskdata för att beskriva t.ex. huset egenskaper(färg antal rum etc.). I en vektorstruktur återges objekten med punkter, linjer och ytor (polygoner). Denna struktur har en större noggrannhet än rasterstrukturen. Liknade är dock presentationen i strukturen som sker i olika skikt, även om detta inte är nödvändigt[14]. En fördel är vid uppgradering så jobbar man bara med det skiktet som ska uppgraderas[15]. När man jobbar med vektorer arbetar man med punkter, linjer eller polygoner, se fråga 3 ovan.

Fördelarna med rasterstruktur kontra vektorstruktur är att en rasterstruktur är perfekt för att beskriva också kontinuerliga ytor och bilddata, något som blir mycket mer komplicerat med en vektorstruktur. Dock så minskar detaljnivån jämfört med en vektorstruktur. Visserligen kan man göra väldigt detaljerade rasterkartor också, men då ökar mängden data som behöver lagras drastiskt vilket medför stora datafiler och förmodligen ett långsamt (i datasammanhang) arbetssätt. En vektorstruktur blir mer detaljerad och kräver oftast mindre datamängd att lagra. Detta ger i sin tur möjligheter till noggrannare mätresultat samt snyggare utskrifter av kartor. Den har också den fördelen att man kan ganska snabbt söka fram topologiska egenskaper och förhållande hos ett objekt/mellan objekt[16].

Källförteckning

Andersson, Björn (2005). GIS för transportlogistik – förutsättningar och möjligheter. Stockholms Universitet. PDF-format.

www.nada.kth.se/utbildning/grukth/exjobb/rapportlistor/2005/rapporter05/andersson_bjorn_05152.pdf (16 maj 2007)

Eklundh, Lars(2003). Geografiska informationsbehandlingar, metoder och tillämpningar. 3:e reviderade upplagan Byggforskningsrådet, Stockholm, ULI

Gumbricht, Thomas (2007) Introduktion till GIS.[Elektronisk] Tillgänglig:

http://www.infra.kth.se/courses/AG1311/lectures/ag1311_2008_l1.pdf

2008-08-27

Nilsson, Silja(2007). GIS för ruttplanering, en studie av nyttjandet av GIS-program inom tekniska förvaltningar bland kommuner i Västra Sverige.[Elektronisk] Tillgänglig:

http://documents.vsect.chalmers.se/CPL/exjobb2007/ex2007-073.Pdf

2008-08-27

Wellving, Anders(2001). Geografiska Informations System. Natur och Kultur, Ljung i Örebro

[1] Eklundh, Lars (2001) sida 20

[2] Eklundh, Lars (2001) sida 20-21

[3] Nilsson, Silja (2007) sida 11

[4] Wellving, Anders (2001) sida 37

[5] Eklundh, Lars (2001) sida 20

[6] Eklundh, Lars (2001) sida 20

[7] Wellving, Anders (2001) sida 37

[8] Wellving, Anders (2001) sida 25-28

[9] Gumbricht, Thomas (2007) sida 5

[10] Wellving, Anders (2001) sida 38-39

[11] [11] Wellving, Anders (2001) sida 32

[12] [12] Wellving, Anders (2001) sida 32-33

[13] Eklundh, Lars (2001) sida 96-98

[14] Eklundh, Lars (2001) sida 103

[15] Wellving, Anders (2001) sida 35-36

[16] Eklundh, Lars (2001) sida 112-113

//Micke Lidköping vid Vänern