Mickes skolblogg: Uppgift 7 Datorer och data från grunden

I denna rapport ska vi resonera lite grann kring ämnet digitala media och offentliga institutioner, och då främst politikers användning av desamma samt hur så kallade opinionsbildare gagnar sig av mediet bloggar. Det medium som vi i huvudsak kommer att koncentrera oss på är bloggning och bloggar.

2 Bloggar - hur används de idag?

2.1 Används bloggar idag av det offentliga?

Både ja och nej skulle vi vilja svara på det. Visst används bloggar av politiker i alla olika situationer och för olika ändamål. Enligt en undersökning gjord av två studenter på ekonomihögskolan, Lunds universitet, så fann man 2005 att det var 36 riksdagsledamöter (Sveriges riksdag) som bloggade[1]. Det är väl inte en alltför vågad gissning att detta antal har stigit markant de tre sista åren. Tyvärr har undertecknade inte lyckats få fram statistik på detta dock. Likaså är det med bloggandet inom den kommunala verksamheten. Att hitta statistik som kan bekräfta det man tror är inte lätt, för att inte säga helt omöjligt. Dock så väljer vi att citera Jon Lindholm från hans blogg; "Idag är det ofta bara kommunalrådet eller kommunchefen som bloggar (om ens det)"[2]. Å detta påstående tror vi kan stämma. Av många inom den politiska sfären så anses nog IT-tekniken fortfarande vara en krånglig teknik. Kanske för att så många av de politiska posterna innehas av äldre personer som inte alls är vana att hantera de möjligheter som de nya digitala medierna ger utrymme för. Dessa personer kanske inte har, som man beskriver i en rapport från IT-kommissionen 2002, sett

"1. Att den personliga nyttan eller intresset av IT saknas

2. Att det finns ett latent behov men att personen i fråga inte upptäckt vad IT kan användas till, dvs. att vederbörande inte blivit introducerad till IT."[3]

Då rapporten är skriven 2002 så är det väl ganska naturligt att tro att medvetenheten bland äldre har ökat, men enligt våra egna erfarenheter inte alls i den utsträckning som skulle vara önskvärd. Om man då fortfarande tror att det är svårt att ha en blogg, om man ens vet vad en blogg är, så kommer man av naturliga skäl inte att lägga ner någon energi på att försöka starta upp en egen. Vad som måste till är att någon inser fördelarna med bloggande, och att man hjälper dessa människor som ännu inte insett detta med kurser och liknande där man visar på hur enkelt det kan vara. För enkelt är det, om man inte själv vill krångla till det alltså.

2.2 Blogginlägg

Om man nu känner till möjligheten vill säga. De som använder bloggen idag inom politiken, och då främst inom riksdagspolitiken, gör det på ett något blandat sätt. I den studie som gjorts av Nilsson och Nymark, så har politiker själva fått kommentera vad man använder bloggen till och vilken typ av blogginlägg som förekommer[4].

-Spontana tankar
-Funderingar
-Värderingar
-Mina åsikter
-Kommentarer till aktualiteter
-Politiska inlägg
-Politiska kommentarer
-Beskrivningar av vad jag gjort/gör/ska göra
-Djupare analys av politiska frågor

Man använder alltså bloggen inte bara till att diskutera politiska sakfrågor, utan till lite allt möjligt. I studien gjord av Nilsson och Nymark, så används just bloggen till mer personliga inlägg och åsikter, medan hemsidan (om sådan finnes) används till mer formella artiklar eller pressmeddelanden[5]. Detta faktum kanske kan få politiker att framstå som lite mer "mänskliga", vad vet vi. Ett skäl som många i den undersökta gruppen sa sig vilja använda bloggen för var att man kunde nå ut till andra målgrupper och potentiella väljare. Men gör man verkligen det? Är det inte så att dessa målgrupper måste vilja besöka bloggen för att läsa innehållet? Hur ska man få dessa att göra det? Eller räknar man kallt med att alla bloggare läser alla bloggar? En lite underlig hållning tycker vi.

Enligt oss så måste det till något som drar till sig läsare för att detta ska funka. Att bara ändra formen på det publicerade materialet eller budskapet räcker inte för att nå nya målgrupper. Även innehållet måste anpassas. De som läser politiska bloggar är säkert (vi har inga belägg för detta, utan tror bara), samma sorts människor som läser politiska insändare i tidningar mm. Alltså personer som har ett genuint intresse för politik. Och inte de som kanske egentligen borde intressera sig mer för de beslut, åsikter och diskussioner som förs på den politiska arenan. Det vill säga oss, den "stora massan" som bara glider med och låter andra personer fatta besluten, vilka vi sen, när det går upp för oss att besluten inte alls var bra för just oss, kan klanka ner på å att ifrågasätta varför de gjorde si eller så. Hur ska man få dessa människor att söka sig till bloggar, om de inte idag bryr sig om politik och politiska beslut? Eller är det så att vi så blint litar på att andra (icke politiker) håller reda på debatter och beslut och annat och delger oss dessa via tv-nyheter och lunchrum? Kanske.

En sak som bloggar kan göra, rätt (eller fel) använda, är att det språkbruk man använder sig av kanske inte alltid måste vara så väldigt formellt. På en blogg kan man ju välja att formulera sig i andra termer än de som man kanske normalt gör i andra media (Tv, tidningar mm)[6]. Kanske skulle detta vara ett sätt att få de idag icke intresserade mer insatta i politiska spörsmål? De personer som ändå läser och använder sig av bloggar för att kommentera och informera sig om läget finns dock. Dessa personer skulle man kunna klassa som opinionsbildare i så fall.

2.3 Opinionsbildare

I en undersökning gjord i USA som tar upp ämnet opinionsbildare och allmänheten så har man försökt att utröna hur bloggar används av dessa så kallade opinionsbildare eller "influentials"[7]. En intressant fråga som man ställer sig är huruvida dessa opinionsbildare verkligen är intresserade av att föra diskussioner via bloggar som ett komplement till interpersonell kommunikation[8]? Man menar i undersökningen att dessa personer oftast redan har ett stort socialt nätverk som man diskuterar med "ansikte - mot ansikte" så att säga. Och att detta då skulle innebära att man tycker att det räcker. Men är det verkligen så? Vår egen erfarenhet säger något annat. Är det en person som väldigt gärna vill vara med och påverka, oavsett om det handlar om politik, eller andra mer informella debatter, så brukar denna person ta till alla medel för att få ut sitt budskap. Och känner man då till bloggar eller andra digitala media så kommer man kasta sig över dessa också för att övertyga omvärlden i det riktiga i vissa åsikter och sakfrågor. Å det är väl i princip vad undersökningen från USA också visar på. Vad som dock överraskar oss något med denna undersökning är att de som man delar in i gruppen "politically active bloggers"[9] är något äldre, en medelålder på ca 47 år[10]. Att de är män, mer utåtriktade och något bättre utbildade är ingen överraskning, då detta tycks vara en trend som sträcker sig långt utöver de digitala medierna och opinionsbildare. Men att det var "äldre" som främst utnyttjade bloggen för politiska diskussioner överraskade som sagt. Detta motsäger ju vårt antagande då det gäller utnyttjandet av bloggar och digitala media i Sverige (se ovan).

Kan vi ha så fel? Eller är det så att kulturen skiljer sig såpass mellan de båda länderna att man inte kan överföra en undersökning gjorde i det ena landet till det andra? Eller kan det vara så att utvecklingen i USA ligger några år före Sverige? Vi tror nog mest på det sistnämnda. Vi tror att om man börjat kika runt lite på olika bloggar med politiskt material, och gör samma undersökning i Sverige idag, som man gjorde i USA för några år sedan, så kommer det nog visa sig att utvecklingen har varit den samma här. Vi har inte sammanställt några data om detta utan bara gjort några få stickprov på sighten www.politikerbloggen.se/ och vi tycker oss kunna skönja en tendens som överensstämmer med undersökningen i USA. Detta ska dock tas med en nypa salt och inte ses som något konstaterande. För det krävs det en mycket djupgående analys av olika bloggar mm, något som vi inte haft tid med.

Man konstaterar också i undersökningen att de som var mest benägna att använda bloggar för att inhämta information eller för att själva delta i samhällsdebatter eller politiska frågor, var de som redan hade ett genuint intresse för dylika frågor[11]. Detta stämmer också väl in på våra egna antaganden om att man med bloggar inte alls når ut till nya målgrupper i den utsträckning som man kanske tror (se ovan). Eller som Nyström och Ruderfors formulerar det i sin rapport ”Det hjälper kanske inte att bloggen är frekvent uppdaterad eller att den är välbesökt, utan det krävs också att bloggen är välkänd hos andra bloggare och dess bloggsidor, och även hos journalister och andra inflytelserika personer i mediebranschen”[12]. Personlig tror vi att det handlar om att man får ett forum där många åsikter samlas på en och samma plats, vilket då gör att man lockas att tro att detta är personer som skriver som inte annars skulle uttrycka sina åsikter. Vi tror visst att man gör detta, men kanske inte i det offentliga så att säga. Istället har dessa personer diskuterat politik mm med andra intresserade via e-post, diskussionsforum eller ansikte – mot - ansikte. De har kunnat påverka och influera andra, men med bloggens införande har de kunnat uttrycka sina åsikter direkt till ansvariga politiker eller organisationer. Det handlar alltså inte om nya intresserade, utan man har bara fått en ny form för att föra fram sina åsikter.

2.4 Kritik

Elin-Anna Labba skriver i en artikel i DN att ”...förutspåddes en revolution för den politiska opinionsbildningen. Idag talar forskare om en flopp.... Läser bloggarna mest sig själva?”[13]. Längre ner i artikeln så kommenteras huruvida bloggarna själva (de som DN pratat med) anser sig ha någon egentligt inflytande över den politiska agendan på grund av bloggandet, något som de flesta tillfrågade säger sig inte ha. Några säger att den främsta anledningen till att blogga är att man vill ”tala till punkt” och att man anser de traditionella medierna vara ”inskränkta”[14]. Detta är något som vi personligen också anser och tror och som vi diskuterade här över. I samma artikel säger journalistik professor Kent Asp, Journalisthögskolan Göteborg, att ”de politiska bloggarna är en flopp” och att ”För den politiska opinionsbildningen har bloggen inte haft någon betydelse alls.....” och hans kollega Magnus Fredrikson jämför bloggande med ”..de politiska samtalen man tidigare förde på konsum.”[15] Och som vi redan konstaterat ovan så är bloggens problem just det. Gemene man känner inte till dem och kan därför inte läsa dem. Om man jämför med en tidning till exempel så annonseras det på löpsedlar och annat när nått av intresse har hänt. Detta blir då mycket mer lätthanterligt för konsumenten. Efter DN:s artikel som vi refererar till här ovan så lät inte kritiken vänta på sig. På http://www.aftonbladet.se/lasarbladet/aricle1121088.ab så framställs en del av kritiken som kom från de aktiva bloggarna själva. Att man inte fattat vad en blogg är och dess syfte är ett påstående som förekommer i flera av inläggen. Man menar på att en bloggs syfte inte är att påverka politiken direkt, utan mer verka som en modern form av debattinlägg i den lokala tidningen eller liknande. Och på det viset menar man, så är bloggen visst ett lyckat verktyg[16].

2.5 En liten sammanfattning

För att försöka sammanfatta ovanstående och samtidigt försöka besvara den fråga vi ställer om hur bloggar används idag, så kan man väl säga bloggar används idag av både politiker och andra opinionsbildare inom offentligheten. Det är ett medium som är kraftigt på frammarsch, men ännu har det inte nått sin fulla potential. Om man ska utgå från undersökningar gjorda i USA så är det då främst lite äldre (eller ska man dryfta sig till att säga medelålders) män med något högre utbildning som flitigast använder bloggar som kommunikationskanal till politiska diskussioner och debatter. Man kan också konstatera att det i första hand är de som redan tidigare haft ett intresse av att påverka eller följa med i diskussioner som utnyttjar den nya tekniken. Nya målgrupper är en utopi som politiker kanske tycker sig uppleva, men som sällan är fallet. Bloggar upplevs också som en friare form för att föra diskussioner än vad andra media kan erbjuda, vilket också visar sig när man undersöker blogginlägg närmare. Men skulle man kunna få nya målgrupper att anamma bloggar och dess potential att bli ett viktigt inslag i den deliberativa demokratin till exempel?[17]

Denna rapport blev något längre än de stipulerade 1700 orden. Men då vi ansåg att det vi tagit upp ovan var viktigt att ha med för att belysa våra diskussioner och slutsatser så fick det bli så. Vi hoppas att examinator har överseende med detta.

3 Källförteckning

Carroll, M. John et al (2006) When Opinion Leaders Blog: New forms of citizen interaction. [Elektronisk] Tillgänglig: http://portal.acm.org/citation.cfm?doid=1146598.1146628 (2008-07-21)

IT-kommissionens rapport2 (2002) IT och äldre. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.itkommissionen.se/dynamaster/file_archive/020327/c475f0957e1c59aca3c5842a31f4338f/Rapport%20IT%20och%20äldre%2002.pdf (2008-07-22)

Labba, Elin-Anna. (2007) ”Politiska bloggar en flopp” DN.se [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=710284
(2008-07-21)

Lindholm, Jon (2007) Hur man kan göra Sveriges bästa kommunala webbplats [Elektronisk] Tillgänglig: http://webbservern.se/~jons/wordpress/2007/11/30/hur-man-kan-gora-sveriges-basta-kommunala-webbplats/ (2008-07-22)

Nilsson, Joacim. Nymark, Svante (2006) Bloggen i det politiska arbetet: riksdagsledamöters användning av IT-artefakten blogg. [Elektronisk] Tillgänglig: http://biblioteket.ehl.lu.se/olle/papers/0001636.pdf (2008-07-22)

Nyström, Linda Ruderfors, Helena (2007) Den politiska bloggen – ett forum för ironi och sarkasm – en studie om den politiska bloggen som en framväxande genre. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.uppsatser.se/uppsats/afde620f80/ (2008-07-22)

Rosengren, Karl Erik (2000) Communication an introduction London. SAGE Publications Ltd

Sunje Arna (2007) ”Den svårbegripliga bloggosfären” Aftonbladet/läsarbladet [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.aftonbladet.se/lasarbladet/aricle1121088.ab (2008-07-22)

[1] Nilsson, Nymark (2006) sida 25

[2] Lindholm, Jon (2007)

[3] IT-kommissionen (2002)

[4] Nilsson, Nymark (2006) sida 27 figur 4:1

[5] Nilsson, Nymark (2006) sida 26

[6] Nilsson, Nymark (2006) sida 26

[7] Carroll et al sid (2006) sida 80

[8] Rosengren, Karl Erik (2000) sid 70 ff

[9] Carroll et al sid (2006) sida 86

[10] Carroll et al sid (2006) sida 85

[11] Carroll et al sid (2006) sida 85

[12] Nyström och Ruderfors (2007) sida 18

[13] Labba. Anna-Elin (2007)

[14] Labba. Anna-Elin (2007)

[15] Labba. Anna-Elin (2007)

[16] Arna, Sunje (2007)

[17] Carroll et al (2006) sida 81

//Micke Lidköping vid Vänern